onsdag 19 november 2014

Mattis Ivar Alexander Linqvist

Fick på dopet 16.11.2014 sitt namn.
Faddrar är Tommys syster Nina och Kaj och min bror André och Camilla.






måndag 17 november 2014

Dagen då Mattis kom till världen- förlossningsberättelse

- Han var beräknad att födas 29.8, fredagen före villa avslutningshelgen. Vi firade villa avslutning vid Tommys föräldrars villa på bådan på lördag med raketer och bebis i magen.
- Natten mellan söndag och måndag sov jag ordentligt och steg upp vid 10-tiden, då visste jag inte att det skulle bli min sista långa ordentliga nattsömn på läänge! Klockan 13 ringde jag åt Tommy till jobbet för jag kände mig lite konstig, hade lite mensvärk i ryggen och allt var inte riktigt som det brukar. Jag sa ändå att läget är lungt och att om det vore värkar skulle det nog kännas betydligt mera.
- 13-14-tiden sitter jag och rensar lingon, då får jag börja andas lite emellanåt och pustar lite då värkar drar genom ryggen med ca 20 minuters mellanrum. Svärmor kommer på besök, Tommy slutar jobbet tidigare för att han skulle hämta virke till terassen med släpvagn sålänge hans mor var på möte i Vasa.
- kl.15 börjar värkarna vara med 10 min mellanrum, Tommy far till K-rauta och köper plankor. (Terassen blev ju aldrig klar och plankorna är på vinterförvaring i garaget)
- Från klockan 16 räknade de på förlossningsavdelningen att det satte igång, då hade jag jämna värkar nu med ca. 7 min mellanrum. 16.40 ringer jag förlossningen och frågar när man skall komma in egentligen. Svar: När du har värkar med 3min mellanrum eller när värkarna är så sjuka så du inte klarar dem hemma längre.
- 17.40 (Detta hade jag helt glömt men läser i Tommys anteckningar) Sängkläder var tydligen jätteviktigt att byta före vi for till bb! :)
- 17.50 tar jag panadol hemma för det hade de sagt på bb att jag kunde göra. Då ligger jag ännu i sängen och andas mig igenom värkarna.
- 18.00 har jag värkar med 3-4min mellanrum och det börjar bli riktigt jobbigt, då blir det kaos och vi får bråttom att åka iväg till sjukhuset.
- I bilen för jag flera värkar, utanför bb får jag en värk, jag pustar och stönar och det e riktigt jobbigt. Vi får direkt ett rum och jag får ligga i kurvan. Då avtar ju värkarna förståss och är då med 9min mellanrum. Jag var öppen 3cm då vi kom in så vi får stanna.


- 19.50 får vi smörgås, de tar blodprov och jag får antibiotika.
- 20-21tiden går vi i korridoren och värkarna sätter fart igen.
- 22.00 testar jag på lustgasen men det funkar inte alls för då spänner jag mig och kan inte slappna av. Det var lättare att andas genom värkarna själv. (Tack till profylaxkursen!) Alla mina värkar tog sjukt i ryggen och för varje värk höll Tommy värmedyna mot min rygg. Det verka vara det som hjälpte.
- 22.40 var jag öppen 4-5cm och barnmorskan började diskutera epidural med mig. tur var väl det för efter ett tag började värkarna vara så sjuka så jag skulle inte klarat mig länge utan. De skulle ta hål på hinnorna men precis innan gick vattnet av sig själv. Efter att vattnet gått var värkarna helt fruktansvärt onda och jag gråter mig igenom dem.


- tur är väl att 23.30 kom läkaren och gav min första dos av epiduralen. Det var helt klart det bästa genom hela förlossningsarbetet, det var så skönt! Jag rekommenderar verkligen alla att ta epidural. Efter det låg jag bara där och "vila". Kände ingening som tog sjukt såg bara på skärmen när värkarna kom och gick.
- 1.00 var jag 7-8cm öppen och efter ett tag började jag känna värkarna komma smygandes tillbaka.. Jag tänkte nej shit jag vill inte!! 1.40 fick jag en tilläggsdos och det onda försvann igen.
- Epiduralen drog ner lite på värkarbetet så klockan 3.00 fick jag påskyndande dropp som skulle sätta fart på värkarna igen, då är jag nästan 10cm öppen, bara lite kanter kvar. Jee, snart får jag börja krysta här och dethär lidandet är över tänker jag.. men oj så fel jag hade.


I något skede hinner jag få ännu en epiduraldos, denhär gången är jag bättre föberedd och direkt jag märker att dosen börjar släppa så påstår jag ha riktigt sjukt igen så då hann jag få min nya dos lite snabbare vilket för mig betydde mindre lidande. När jag var liten och min bror var dum med mej började jag alltid gråta innan det tog sjukt för då sluta han och det hann aldrig ta riktigt ont! heh! Samma teknik utnyttjade jag här :)
- 4.00 har jag spytt två gånger, illamåendet kom helt oförberett och mittiallt. I dethär skedet har epiduralen släppt men eftersom Mattis huvud låg lite snett så fick jag inte börja krysta ännu. Jag står och gungar mot en "gåstol"? heter det det? För att försöka få huvudet att bli i rätt läge, samtidigt som jag har jättejobbiga värkar. Tommy trycker värmedynan mot min rygg och jag skriker och gråter vid varje värk.
- 4.35 är jag 10cm öppen.
- 5.20 får jag pudendus bedövning, vilken inte hjälpte så mycket, lindrade lite i en halvtimme ungefär.
- 6.20 hittar de på att "sterila kvaddlar" kanske kunde hjälpa mot min onda rygg (som är sjukare än själva värkarna i sig) Jag tycker kanske inte att det är så bra idé eftersom det var ända smärtlindringen som jag på förhand bestämt att jag inte vill ha men i det här skedet har jag så ont så jag är villig att prova allt. Så de sprutar in 6 sprutor i ryggen på mej (Jag hatar sprutor) och jag SKRIKER!! AJAJAJ!! Dethär rekommenderar jag ingen! Det tog hemskt sjukt och hjälpte det mot mitt ryggont, nej. Det sved bara fruktansvärt! Jag får provkrysta lite i dethär skedet, stående men det händer inte så mycket eftersom Mattis huvud ligger snett. Senare provar jag krysta lite i "den vanliga ställningen" halvliggande i sängen men det händer inte så mycket eftersom han ligger snett.
- Nu har jag så sjukt i ryggen så jag gråter och skriker. Det är inte värkarna som är värst längre utan det är ryggen, en extrem smärta i ryggen mellan varje värk.
- 7.00 Byter det skift på förlossningen för tredje gången under min tid där. Det är då det börjat på allvar. Då kommer massor nytt folk in och presenterar sig och säger att de ska göra si och så.. Jag kan inte riktigt bry mig eller komma ihåg namn eftersom jag är mitt uppe i en extrem smärta. Alla bara hej, jag heter blablaa och jag är din barnmorska, läkare.. whatever!! AAAJ!! Skitsamma vem du är hjälp mej!


Jag känner aldrig egentligen krystvärkar, kanske det var för att han låg snett, det vet jag inte. Jag får aldrig något behov att krysta som det sägs att man får. Jag fick kolla på skärmen när sammandragningen börja och så krysta jag då.. efter värken kom ryggvärken.. värre värk än själva krystandet. sen hann jag pusta ut ett par gånger för att krysta nästa gång. AJAJ MIN RYGG JAG DÖÖR! Jag kunde knappt ligga still när det värkte i ryggen och jag skrek- JAG VILL HA KEJSARSNITT! men det ville jag kanske egentligen inte, men just då skulle det varit skönt med bedövning! Efter ryggen kom värken igen och jag krysta.. och så höll det på.
7.25 Konstaterar de att det behövs en sugklocka för att dra ut honom. De försöker trycka in en större modell först men den ryms inte in så de får ta den mindre modell. En läkare börjar på men hon sa efetråt att hon kände att hennes kunnande skulle inte räckt till så hon skulle skickat mej på kejsarsnitt. Men eftersom en annan mer kunnig läkare fanns på plats överlät hon sugklocksförlossningen i hennes händer. De var dock båda två och drog samtidigt och hjälptes åt.
I salen är det i dethär skedet ca.10 pers i rummet. Tommy och världens snällaste bästa barnmorskestuderande Nina Lindholm (Skulle inte ha klarat mej utan dej!) stod vid sidan om mej och hjälpte med deras lugnande ord. Två läkare drar i sugkoppen, två barnmorskor trycker allt vad de kan uppifrån på min mage och försöker trycka ut honom den vägen. En kollar på Mattis hjärtljud som i nåt skede blir farligt låga. Två läkare står bara och tittar och säger att allt är färdigt tillställt för kejsarsnittet när det skiter sig, de står bara där och väntar.
- Sugklockan släpper när huvudet är halvt ute (det vet jag ju inte om då jag ligger där men fått berättat åt mig efteråt) Ena läkaren ropar åt mej: KRYSTA! DITT BARN LIDER! och jag fattar att det är nu jag skall ge allt jag kan för nu är det verkligen som det gäller. Sen kommer Mattis kl.7.45. Jag tror faktiskt inte att jag hade orkat få ut honom om jag inte skulle varit i ganska bra fysisk form (Tackar alla på gymmet) Det kunde ha gått riktigt dåligt om jag inte hade orkat. Eller som läkaren sa några dagar efteråt: Jag har gjort många sugklockor och jag måste vara ärlig, detta var ingen lätt sugklocka.


- Efteråt skulle man ju sys också, det är ingen som berättar åt en på förberedelsekurs hur sjukt det tar! Eller att man skall ligga i samma ställning en timme till efter att ungen är ute och få värsta krampen i benen! I dethär skedet fick jag ta till lustgasen för att klara mig igenom smärtan, så då kom den till användning också.



- Förlossningen blev ändå precis som jag ville ha den. Jag ville inte bli igångsatt, det startade av sig själv hemma med värkar. Jag ville egentligen inte ha kejsarsnitt eftersom läkningstiden är så mycket längre då. Jag fick föda "den vanliga vägen". Så jag är ändå nöjd nu när jag tänker på det efteråt. Jag hade tänkt innan att det är en dag av ens liv- alla klarar det- en dag går ändå så snabbt, sen är lidandet över.


 Sen blir det en nästan lika lång berättelse om bb-tiden (värsta tiden) men det skriver jag i ett annat inlägg!