Att vara mammaledig.

Är det så som jag hade tänkt mej? Det börjar bli det. Många säger att en liten baby på nån månad inte har några rutiner och det är säkert sant. Det är föräldrarna som gör upp rutiner för barnet, på babyns villkor förstås. Nu känns det ändå som att vi börjar få någorlunda rutin på vardagen.

Nätterna har varit ganska psykiskt tunga för mej. Han har haft vissa nätter som han varit grinig några timmar mitt i natten, det är tungt. Då har jag till sist väckt Tommy fastän han ska jobba nästa dag. Mattis har oftast lugnat ner sig i pappas famn då. Det är ett ganska spännande fenomen förresten, igår var han jätteorolig och grinig med Tommy på kvällen då jag skulle få egentid och kolla x-antal avsnitt paradise hotell som jag missat. Det slutade med att jag ändå tog Mattis och han somnade bums i min famn, så vi kolla ett avsnitt med Mattis liggande på mej. Ja, eller jag kollade paradise hotell och Mattis sov djupt. Han sov så gott så han inte ens vaknade när jag flyttade honom till vaggan för nattidags!

Vi somnar runt 10, både jag och Mattis. Tommy brukar komma i säng lite senare oftast. Sen sover Mattis 2-3,5 timmar mellan matdags och eventuellt blöjbyte. Sen tar vi alltid sovmorgon och vaknar tidigast 10, ibland sover vi till 11.30! heh! Skönt ändå att han sover långa nätter för då hinner jag få in tillräckligt med timmar för att vara en pigg och glad mamma dagtid trots att natten är ett enda matande och rapande det vill säga pauser i min skönhetssömn.

Efter morgonmålet där vid 12 tiden :) Är det ofta matdags och sen putsar jag Mattis lite efter gårdagens och nattens spyor, blöjbyte och sen är han oftast trött igen. Då är det dags för mamma att motionera och vi går ut på vagnpromenad. Idag sover han bara själv ute i vagnen eftersom mommo och gammelmommo e påväg hitåt för att hälsa på Mattis och hjälpa mig sköta. Vi tar antagligen vagnpromenad alla 4 senare i eftermiddag istället. Efter vagnpromenaderna sover han oftast ute i vagnen en stund. Det är då man skall passa på att äta mat! Oftast vaknar han ju och skriker just då jag fått värmt min mat i mikron men ibland hinner man fixa lite här inne också.

 Att laga mat har jag hunnit med en gång när jag varit hemma själv med Mattis. Mat måste det finnas att värmas från gårdagen eller sen har vi ett litet lager i frysen som man kan tina upp. Matlagning sker på kvällar och helger när vi är två som tar hand om pojken.

 Runt 17 tiden kommer pappa hem från jobbet och då tycker ju mamma att han kan ta hand om babyn så jag ska få lite egentid. Tommy är ju förstås ofta lite trött efter jobbet och skulle gärna ha lite egentid han med.. Ofta kollar Mattis och Tommy nån serie på datorn eller spelar lite dator då. Eller Mattis sover endera i Tommys famn eller bredvid sålänge tommy tar ut sin "egentid".

Är vardagen då som jag hade tänkt mig? Både ja och nej, jag trodde inte det skulle vara så jobbigt i början, de första veckorna.. Det är ju klart att det tar en tid innan man lär känna varandra. Nu börjar det vara så som jag hade tänkt mig, vi kan göra andra saker också och vi måste inte bara vara hemma. Jag känner också att jag hinner med annat, ibland. Allt är ju förstås på hans villkor och allt blir inte alltid som man tänkt sig.

Amningen har fungerat bra för oss, på bb funka det inte så bra och jag kände att jag inte riktigt fick den hjälp jag behövde för att få till det.. Hemma kunde vi i lugn och ro prova på olika "ställningar" och det började funka riktigt bra. Dethär med att amma offentligt har jag inte riktigt vågat prova på ännu. Det känns väldigt tabu på något sätt. Jag känner mig inte bekväm att dra fram booben var som helst. Det känns också som att jag inte vill "störa" andra i min omgivning med att amma på en offentlig plats. Ändå borde man inte tänka så alls eftersom det är det naturligaste som finns och herreguud han måste ju få mat! Var ammar man honom egentligen om man är på stan till exempel? På en allmän smutsig toalett?